Hur man saboterar en valrörelse
På Supervalbloggen läser vi den mest kärnfulla sammanfattningen av Piratpartiets kommunikationsproblem vi hittils sett.
”(Honestly though. Vad står de för? Nedladdning av den senaste Captain America-filmen? Tänker att detta är ett parti som till fullo utnyttjar laddningen i ordet ‘pirat’ för att framstå som ca 500 ggr sexigare än de är.)”
Här ser vi resultatet av tre års breddningsarbete: En ironiserande fråga om vad vi ens vill förutom att fildela, med ett svar som uppenbarligen förväntas vara så ointressant att hela frågeställningen sopas in i en liten parentes man snabbt kan lämna bakom utan vidare reflektion. Partiet har breddat sig, men ingen känner till det. Varför då?
Kanske för att vi inte berättat om breddningen för någon. Ja, i politiken måste man faktiskt tala om för väljarna vad man sysslar med, inte bara skriva ett blogginlägg där man länkar till ett protokoll. Och nej, den åsiktsbefriade affisch-kampanjen från förra hösten räknas inte. Affischerna må ha sett proffsigare ut än partiets tidigare alster, men de bidrar inte till att uppmärksamma breddningen.
”Men valplanen!” hör jag någon samvetsgrann ledningsfunktionär förkunna. ”Den säger ju åt oss att göra så här!” Ja, men varför skrev ni en så jävla dålig valplan för då? Och försök inte skylla på medlemsmötet. När socialen tvångsomhändertar dina barn för att du gett dem diabetes kan du inte skylla på att de ville ha vaniljsås med strössell till frukost varje dag. Visst, den bortglömda breddningen är ett systemfel som även drabbat resten av organisationen, för att inte nämna Ung Pirat (på Piratpartiets hemsida finns det i alla fall texter som handlar om breddningen, även om de är inkompletta, omöjliga att leta bland, och pinsamt dåligt författade. På Ung Pirats hemsida finns överhuvudtaget ingen information som tyder på att förbundet breddat sig). En stor del av skulden ligger dock på det toppskikt i partiet, dvs inte bara ledningen som formell institution utan även andra centrala funktionärer, som systematiskt undanhållit partiets politik från väljarna.
Ta en titt på Piratpartiets förstasida. Bläddra nu tillbaka några sidor. Om du mentalt lyckas sålla bort den outsinliga ström av irrelevant lokalföreningsspam som av oklar anledning belamrar partiets hemsida återstår de politiska nyheterna – publicerade debattartiklar, pressmeddelanden, högprofilerade blogginlägg, osv. Vad handlar dessa om? Fildelning, övervakning, internet. Om och om igen. Sedan förra sommaren har det, på sin höjd, publicerats ett halvdussin inlägg som inte handlar om partiets kärnpolitik, och då måste man ändå vara så generös att man inte räknar biblioteksområdet som en del av den kärnan.
Man har helt enkelt inte gjort något för att visa upp partiets breddade åsikter. Man kan förstås inte detaljstyra vilka ämnen lokala aktivister skriver insändare om, men en heltidsarvoderad partiledare borde rimligtvis haft tid att skriva någonting om partiets nya åsikter de senaste sex månaderna. Arbetslösheten och bostadskrisen är till exempel två heta områden, med stor relevans för PPs målgrupp, som partiet skaffat sig lite åsikter i. Har man gett sig in i den debatten? NOPE. Istället ska hela den långa breddningsprocessen reduceras till irrelevant skit som biblioteksersättningen, obskyra förändringar i Personuppgiftslagen eller, Gud bevare oss, smarta elmätare. Newsflash: Ingen bryr sig om biblioteksersättningen, PUL, eller smarta elmätare.
Sedan åtminstone vårmötet 2013 har PP haft chansen att synas på fler arenor genom att försöka komma med synpunkter och åsikter i debatter vi tidigare saknat åsikter i, men detta har man struntat i. För att tydliggöra: Det handlar inte om att anordna stora och dyra flygbladskampanjer eller detaljstyra aktivister, men att de som jobbar heltid med att representera Piratpartiet (eller Ung Pirat för den delen) utåt emellanåt tar sig tid att tala om för folk vad deras parti har för åsikter är faktiskt inte för mycket begärt.
Nu står vi iställlet där, i slutet av februari, och konstaterar att det snart drar ihop sig för den där intensiva EU-valrörelsen där allt tydligen ska handla om kärnfrågorna, eftersom man fått för sig att en halvårsgammal Snowden-skandal ska leverera samma bärkraft som en TPB-dom några veckor innan valdagen. Först var breddningen inte viktig nog att driva för att det inte var valrörelse, och nu är den inte viktig nog att driva för att det är valrörelse. Maken till sätt att sjabbla bort sina största styrkor får man leta efter. Piratpartiet och Ung Pirats sätt att försöka vinna EU-valet är ett jävla skämt. Vare sig det beror på inkompetens eller illvilja kan det inte karaktäriseras som något annat än ett massivt sabotage.
Skäggklustret 
För att vara rättvis så har vi ända sedan 2009 haft en EU-politik, och den politiken har inte förändrat sig speciellt mycket – fast den har fördjupat sig. Vi är fortfarande ett liberalt anti-korruptionsparti som värnar för nätets frihet, och det kommer vi gå till val på denna gång också.
PP siktar först och främst på att bli omvalda i EU-parlamentet, och där finns det paradoxalt nog inte så mycket plats för breddning. Det är först i KLR-valet i höst (Kommun/Landsting/Riksdag) som breddningen på allvar spelar roll.
””Men valplanen!” hör jag någon samvetsgrann ledningsfunktionär förkunna. ”Den säger ju åt oss att göra så här!” Ja, men varför skrev ni en så jävla dålig valplan för då? Och försök inte skylla på medlemsmötet.”
Jag tycker den här texten är högst orättvis. Det har tex, i PPs historia, förekommit att partiledaren och/eller ledning och/eller styrelse kört över medlemsmötet (eller att medlemmar upplevt att partiledaren och/eller ledning och/eller styrelse kört över medlemsmötet) och då har det blivit ett jävla liv, för att uttrycka det milt. Det har vrålats om maktfullkomlighet, toppstyre och hej vad det låtit illa både här och där. Det blir en damned if you do, damned if you don’t över det när ni nu klagar på att man INTE kör över medlemsmötet.
Men det är ju kul att klaga. Man känner en inre varm känsla av tillfredsställelse sprida sig i kroppen, ungefär som känslan av att dricka varm glögg efter att ha varit ute på en vinterpromenad och nästippen nästan helt tappat känseln.
Mys.
qeruiem: Valplanen som antogs var baserat på ett förslag skrivet av centrala funktionärer i partiet. Om inte utkastet sett ut som det gjorde hade det framvaskade förslaget med största sannolikhet inte sett ut så heller. Dessutom har inte tillämpningen av valplanen varit riktigt densamma som det sätt man påstått att den skulle tillämpas på. Det har till exempel pratats mycket om ”fokus” på partiets kärnfrågor, vilket är fine. Ett problem uppstår dock när man använder en annan definition av fokus än den resten av befolkningen använder.
Det finns fler partier som har fokusfrågor, till exempel fokuserar miljöpartiet på sin miljöpolitik, men det är inte de _enda_ frågorna de pratar om. När möjligheten presenteras tar de även upp andra frågor, eftersom de förstår att det är bättre att få skriva en extra debattarikel eller delta i en extra debatt som handlar om något annat än fokusfrågorna, än att inte få yttra sig en extra gång alls. För normala människor betyder ”fokusera på våra kärnfrågor” att man tar upp kärnfrågorna när möjligheten finns, men att man fortfarande ger sig in i andra debatter om det ger partiet en extra möjlighet att synas. I Piratpartiet verkar ”fokus” istället innebära att man exklusivt pratar om kärnfrågorna, aldrig låtsas om att något annat finns, sopar hela breddningsprocessen under mattan, och sedan hoppas att ingen märker.
Framför allt är dock valplanen en dålig ursäkt därför att den bara säger vad styrelse och ledning ska sträva efter, den förbjuder ingen från att göra mer. Det finns inget medlemsbeslut som förbjuder våra europaparlamentariker, vår partiledare, eller någon annan från att skriva om partiets breddade politik i debattartiklar, sociala medier, eller nyhetsflödet på hemsidan. Det finns som bekant inget medlemsbeslut på att hemsidan ska dränkas i en störtflod av kallelser till lokala styrelsemöten och piratfikor, men man har valt att göra så i alla fall. Att partiet centralt gömt undan breddningen från väljarna är inte för att medlemsmötet tvingat dem att göra det, utan för att de själva valt att göra så.
weertigon: Det finns ingenting som tvingat PP att fokusera på EU-valet under 2013. Det är bara ett svepskäl man använt för att slippa prata om breddningen. Det hade gått utmärkt att prata om riksfrågor under förra hösten och den här vintern, och det hade sannolikt lyft partiets chanser även på EU-nivå eftersom det skulle skapa nyfikenhet och intresse för vilka vi är och vad vi sysslar med. Det har funnits enorm potential för att skapa en synergieffekt mellan stödet för vår EU-politik och vår rikspolitik, men den potentialen väljer partiet istället att slösa bort.
Nu är det ju så att det breddningsarbete som pågått har gått ganska försiktigt fram. Det var först till höstmötet 2013 som breddningsarbetet började ge riktigt konkreta resultat och en utmejslad politik börjat ta form.
Ja, vi kunde ha varit lite mer på bollen när PISA-rapporten kom ut ex. Ja en valrörelse är inte bara under valåret, en dyrköpt läxa som vi nu kommer få betala för. Vi kanske kan behålla de två mandat vi har (7-8% kommer ge oss det), men det känns lite avlägset just nu.
Däremot börjar folk påminnas om PP. Nästa opinionsmätning tror jag vi kommer se en försiktig ökning. PP har alla chanser att ta minst ett mandat i EU det här året också. Nu är det upp till oss aktivister att synas på stan och dela ut tusentals flygblad till de 98.7% som inte vill rösta på oss. Till sommaren sedan är det bara att fortsätta att sprida vår politik på alla andra områden.
Problemet vi har nu är att vi inte når ut ordentligt. Vi finns där ute. Men vi märks inte. För det behövs ex. reklamfilmer i TV, på bio, ja överallt. Detta kostar ju dock såklart pengar som inte finns. PP finns överallt utom där folket faktiskt kollar. 🙂
[…] har knorrats på sina ställen (vi har ögon och öron överallt) över blogginlägget som publicerades tidigare idag. Det här med att piratpartister kan göra saker som inte står i […]
Valplanen säger att fokus i EU-valet ska ligga på våra kärnfrågor och behovet av förbättrad demokrati i EU. Styrelsen har antagit ett valmanifest med sju byggstenar: Demokratisera EU, Stoppa övervakning, Personuppgiftskydd, Upphovsrättsreform, Inga smygregler mot piratkopiering i handelsavtal, Mångfaldsfrågor och Ekonomi. Fokus på kärnfrågor. Men uppmärksamhet även åt några av de andra. Kampanjmaterialet kommer att fördela uppmärksamheten på liknande sätt.
Sedan blev jag riktigt glad att höra Skäggklustrets missnöje med det grundmaterial vi i ledningen tog fram inför förra sommaren. När alla berömmer blir man ju lite orolig, så det var trevligt att få dask om det. Fast det hade varit ännu trevligare om man fått en något begripligare kritik än att kampanjen är innehållslös, för när jag läser de åtta flyers den består av tycker jag de ger en väldigt bra bild av partiets grundvärderingar, några av våra kärnfrågor, några av desa ker vi gjort i EU och några av resultaten av vår breddning.
Det finns en fullständigt rimlig möjlighet att det råder en samhällsfrustration som leder till extrema uttryck som vi inte kan konkurrera med om vi inte har ett extremt budskap. Det är fullständigt rimligt och sanningsenligt att säga till en väljare att vi kommer att jobba som alla andra politiker med små förändringar, för att över lång tid försöka skapa en liten förbättring för så många som möjligt. I en frisk miljö hade det budskapet betraktats som seriöst och ansvarstagande. I den här valkampanjen hör vi: ”Allt är invandringens fel – precis jävla allt. Och PK-politkerna. Och männens fel! Förbannade våldsverkare allihop. Fast inget spelar någon roll för nästa år kommer syndafloden när inlandsisen smälter som straff för att vi andas ut CO2.” Hur ska någon kunna konkurrera med det? ”Jo, ni förstår, världen är komplex och för att vi ska kunna fatta rätt beslut vill jag att ni fundera på vad en dator är och hur den hjälper vårt samhälle att fungera. Vet du vad Internet är?” 🙂
Vårt extrembudskap är: ”FRA är som stasi och ni är alla övervakade”, men vi blir trumfade av ”Övervakar vi muslimer?”, ”Hoppas vi hittar de där jävla pedofilerna!” samt ”Jag kan egentligen inte så mycket om datorer”.
Vår tid kommer. Vi har tid.
Vill vi ändå vill tävla om mandat måste vi 1. satsa på vår målgrupp som med minsta möjliga ansträngning fattar vad vi säger. Konsulten som jag högljutt var skeptisk till sa precis det här och det var /klokt/. 2. hitta en artist som kan locka publikens intresse med effektfulla trick och underhållande monolog. 3. Skaffa pengar. Massor av pengar.
Inget av detta har något alls att göra med vad Piratpartiet har för politik. Som vår extremt begåvade Mattias Bjärnemalm sa: För att vinna ett val behöver du 1. pengar 2. folk 3. tid
Var kommer tid, pengar och folk ifrån? För att jag ska lägga ner /tid/, /pengar/ och intresse i Piratpartiet är att de frågor och den politik som partiet står för är något som jag med gott samvete och intresse kan fördjupa mig i och stå bakom. Retorik och sminkade slagord gör inget för mig.
Fortsätter vi att bygga ett stabilt fundament utifrån kunskap och kritiskt tänkande så kommer Piratpartiet aldrig att försvinna och förr eller senare tar vi även makten.
Vet inte folk hur man söker upp hemsidan till ett parti? Eller förväntas det bara att partierna själva ska upplysa hela världen? Om man inte kan eller vill söka upp ett partis hemsida för att läsa mer så säger det mig att man inte egentligen är så intresserad till att börja med. Visst måste man upplysa folk, men intresserade människor kollar upp fakta.
Rösträtten är inte begränsad till dem som är intresserade. Om vi vill få folk att rösta på oss ligger det på vårt bord att mata dem med tillräckligt mycket lättsmält information för att de ska överväga oss.
Problemet är att för att vara trovärdig i alla andra viktiga frågor inom t.ex social- och utbildningspolitik, så måste partiet ta ställning i FÖRDELNINGSPOLITIKEN, dvs hur saker och ting skall fininsieras. Det kommer att slita partiet sönder och samman, i bästa fall delas det bara mitt itu.
Bättre då att samlas kring det alla falanger kan enas om, dvs kärnfrågorna, och ta konsekvenserna. Vi behöver inte ha ett partiprogram med åsikter om allt, det räcker med att de andra partierna kopierar vår politik på våra kärnområden och sen: mission accomplished.
Det finns en massa fördelningspolitiska ställningstaganden partiet gjort utan att slitas sönder. Vet inte vart du varit sedan förra valet, men vågmästarstrategin har varit död i flera år nu. Att partiet skulle bredda sin politik, även på fördelningspolitiska områden, beslutades redan i början av 2011.