Varför duger inte demokratin?
Varför duger inte demokratin?
Projo verkar tycka att Piratpartiet skall vara toppstyrt. Det tycker vi är en utomordentligt dålig idé. Att inte ha möjlighet att påverka undergräver moralen för funktionärer och kvalitén på partiets idépolitik. Att tala om konkurrens och fri marknad som ursäkter för demokratiförakt är en skymf mot liberalismen, och går stick i stäv mot den piratideologi som hela partiets politik skall grunda sig på.
First things first, en organisation mår inte bättre av att dess medlemmar och funktionärer utestängs från beslutsprocesser. En människa blir inte mer motiverad av att tvingas verkställa beslut den inte tror på, och besluten blir inte bättre av att de får stå oemotsagda. Inte heller kan man förvänta sig att människor skall lovorda representanter och politiska linjer de inte tror på. Piratpartiet har till syfte att åstadkomma vissa politiska förändringar på parlamentarisk väg, men då måste det få in representanter i folkvalda församlingar, vilket knappast lär hända om de enda representanterna man har att välja på är diktatoriska idioter.
Nu lyckades Piratpartiet ändå dra ihop en fin skara hyfsat kompetenta pirater till sin riksdagsgrupp, tack vare interndemokratin. Den marknadsmodell som Projo lovordar var ju faktiskt en central del i framtagandet av partiets riksdagsvalsedlar samt den styrelse som basar över partiledningen. Genom att öppna upp funktionärsposter och dylikt för interna val, konkurrensutsätts de, vilket enligt Projos nyliberala logik (och då det är Projos åsikter som är i skottlinjen här, ser vi inte anledning till att använda någon annan logik) innebär att de personer som hamnar där kommer att ha högre kompetens än de annars skulle haft. Att styra partiet auktoritärt och från toppen är på inget sätt förenligt med (ny)liberala ideal och lär knappast gynna kompetensnivån i organisationen.
Toppstyre undergräver även partifunktionärers legitimitet utåt. Piratpartiet har fått många politiska poäng för relativt opolitiska faktorer, så som sin gräsrotsorganisation, tvåvägskommunikation och kompromisslöst öppen debatt. Genom att centralisera makten blir gräsrötterna svåra att odla, eftersom de kräver en platt organisation för att kunna överleva; i en toppstyrd organisation agerar inte medlemmar på egna initiativ, utan på andras, och då är de inte längre gräsrötter. Genom att göra partiet mer auktoritärt försvagas deltagarkulturen och tvåvägskommunikationen vilket minskar idéutbytet och får självkritiken att stagnera; funktionärerna förlorar viktiga möjligheter på återkoppling till sitt arbete och kvalitén på aktivismen skadeskjuts. Genom att lägga lock på den interna debatten grumlas transparensen rejält och maktstruktuer riskerar att cementeras, vare sig de är bra eller ej, då de inte längre kan granskas öppet; i ett slutet parti kan aktivister inte lära av andras misstag.
Att odla den dogmatiska kultur som blir en konsekvens av ett toppstyrt parti vore att skjuta sig själv i foten. Partiet har ett ansvar gentemot sina principer, inte bara i plenisalen i riksdagen utan också i partiet internt. Inte bara som princip, utan även som praktiskt fungerande metod. Precis som den vetenskapliga metoden, tillåter demokrati prövning av auktoriteter. Auktoriteters ställning legitimiseras om de överlever prövningen; utan någon metod att pröva auktoriteter förlorar dessa sin legitimitet.
Demokratin är ingen lyx. Att på allvar efterfråga mer toppstyre i partiet, tyder på grov brist på insikt i interndemokratins vikt för säkrandet av partiets välmående och fortlevnad. Piratpartiet säger sig vara det parti som mest värnar om de demokratiska värderingarna, rent av det enda parti som tar demokratin på allvar. Hur konsekvent, för att inte nämna liberalt, är det då att bygga en partistruktur grundad i toppstyre, slutna kommunikationsvägar och stigmatisering av internkritik? Hur respektfullt är det mot partiets aktivister och funktionärer att utestänga dem från viktiga beslutsprocesser som både direkt och indirekt påverkar deras arbete? Skäggklustret tycker att demokrati är bra och något som bör genomsyra Piratpartiet mer än idag, och inte mindre.
Skäggklustret 
Jag är inte intresserad av demokrati. Jag är intresserad av respekt för liberala rättigheter. Det är där mitt stöd för Piratpartiet finns.
Marknadsmässiga lösningar är inte demokrati, man tillsätter inte poster utifrån vad anställda röstar, utan en ledning tillsätter den de bedömer är mest kompetent. Om det funkar dåligt blir företaget utkonkurrerat av någon som gör det bättre. Co-operativ är demokratiska och anledningen till att det finns så få co-operativ är just att de inte är effektiva.
Om man inte kan handla hos ett företag bara för att man inte får bestämma vem som är anställd där, så har man seriösa problem. Att jobba gratis är upp till var och en.
Interndemokrati segar ner och tar resurser som kunde lagts på att locka människor till partiet. Det gör att massa karriärister ser partiet som en plattform för att utöka sin personliga makt. Det gör att partiet börjar sträva efter sin egen fortlevnad av ingen annan anledning än att personerna däri inte vill förlora sin makt och sin försörjning. Det är därför alla partier idag ser likadana ut i riksdagen.
Det är också fullt möjligt att dela med sig av erfarenheter utan demokrati, genom kommunikation via forum etc. Det ena är ett styrelseskick, det andra är en fråga om kommunikation. Det har inte nödvändigtvis någonting alls med varann att göra.
I praktiken är det inte heller demokrati, eftersom bara ett ytterst fåtal av de aktiva faktiskt bekymrar sig om att delta i voteringar. De stora antalet pirater kunde inte bry sig mindre.
Ska jag fortsätta såga eller räcker det såhär?
Partier är inte direkt jämförbara med företag. Det ena drivs för att en vill sprida sin ideologi och förändra lagstiftningen utifrån den, det andra för att tjäna pengar. Det är två helt skilda mål som kräver två helt olika tillvägagångssätt; till exempel kan inte samma principlöshet som råder i vissa företag finnas i partier, då partiets själva syfte (dess principer) genom principlöshet förkastas. Det är precis detta – att partierna ses som företag där det bara gäller att få så mycket röster och makt som möjligt – som vi kritiserar hos exempelvis Centerpartiet och Folkpartiet. Om de båda partierna inte varit så toppstyrda, är det väldigt osäkert huruvida vi idag haft FRA-lagen; problemet med partitoppar som är vana vid att bestämma själva och ogillar kritik, är att de blir mer och mer makthungriga, tills de till slut inte tål någon kritik utan ser det som en ren prestigefråga ifall någon motsätter sig deras åsikter.
Vidare skriver du att du inte stöder Piratpartiet för att vi tar ställning för demokrati, utan för att vi tar ställning för individers rättigheter. Du är naturligtvis i all rätt att stödja partiet av vilken anledning du vill, men du får acceptera att även om du inte bryr dig om, eller ens gillar, demokratidelen av vår ideologi, är det en del av våra åsikter som de flesta av våra anhängare förefaller uppskatta (precis som vissa människor som egentligen gillar upphovsrätten som den ser ut idag är med i Piratpartiet för att de är beredda att kompromissa om det för att rädda medborgarrätter) – en så rotad, och viktig, del att du inte kan kräva något omedelbart förändring av den. Och så länge vi har demokrati som princip i stort, bör vi inte hyckla och själva bryta mot principen.
Du har dock en poäng: detta är inte den bästa tiden för interndiskussion. Den mesta sådana diskussionen bör flyttas till efter valet (då det, ur ett rent pragmatiskt perspektiv, gör större skillnad långsiktigt om vi inte kommer in i riksdagen i höst och medborgarrätterna därför struntas, än om organisationen inte är optimal ur ett demokratiskt perspektiv; det är nämligen någorlunda demokratiskt idag, enligt min uppfattning) – men det innebär inte att vi bör ha mer diktatur i partiet, eller att vi bör försöka stoppa all interndiskussion (som Rick förefaller vilja).
Eh, den här kommentaren blev lång. Kanske jag ska försöka återuppväcka min blogg…
Jag har skägg. Men jag är inte så säker på att jag vill vara med i skäggklustret.
Rick vill inte ha stopp för all internkritik. Dock är det absolut dags att trycka på pausknappen, och vänta med allt internt organisationssnack till efter valet.
Inte bara för att vi måste fokusera våra resurser på en valseger, utan också för att vi kommer att bli tvungna att bygga organisation på helt olika sätt, beroende på valresultatet.
Kommer vi in så kommer det naturligtvis att påverka organisationen enormt, och då får vi bygga vidare på organisationen utifrån denna nya omständighet.
Kommer vi INTE in (Gud förbjude), så ser situationen helt annorlunda ut, och då måste vi bygga organisationen utifrån dessa omständigheter, som då är helt annorlunda.
Därför är det i praktiken rätt meningslöst att lägga energi på att styra upp organisationen internt nu. Det enda syfte organisationen för närvarande fyller är att få in oss i Riksdagen.
————-
Men efter valet kan jag gärna bidra med mitt skägg i det här gänget.
Hanna: Du jämför politiska partier med företag på en marknad. En tydlig skillnad är dock att partier bara ställs till svars inför väljarna (”kunderna”, om man så vill) var fjärde år, istället för varje dag. Eftersom detta tidsglapp gör att partiet inte får återkoppling från ”marknaden” direkt, utan måste gissa sig fram i någon mån mellan valen (opinionsmätningar är ju bara måttligt tillförlitliga), behöver det en lyhörd partikultur som utnyttjar alla ögon och öran på gatorna. En toppstyrd organisation förlorar lätt verklighetsförankringen mellan valen, vilket i längden skadar dess förmåga att verka både utåt och innåt. Partitoppen behöver hållas på sina tår för att behålla den kompetens (ahem) som det är tänkt att de skall använda när de sköter organisationens operativa arbete. Utan träning kommer den kompetensen utan tvekan att växa bort.
En annan skillnad är att aktivisterna i PP, till skillnad från arbetare på ett företag, inte får betalt. De har inget ekonomiskt incitament för att fortsätta jobba för partiet, utan det enda som driver dem är personligt engagemang. Liksom ett företag måste hålla attraktiva löner och arbetsförhållanden för att locka arbetare, måste PP ha en engagerande partistruktur och inkluderande arbetssätt.
Jag kan bara upprepa vad jag sagt i flera andra bloggar. Allt detta har sin plats men inte under ett valår.
Motivationen finns inte till att engagera sig i en rörelse som verkar ha stagnerat och glömt bort att den ytterst finns till för att uppnå resultat.
Vad piratpartiet ska uppnå finns tydligt formulerat i principprogramet och behöver inte stötas och blötas mer.
Det är totalt dödade för engagemanget att se dessa segslitna internkonflikter som aldrig tar slut. Det är alltid någon som känner sig trampad på och måste börja hävda sig.
Jag tillhör som synes dem som liksom Projo håller tummarna för mer toppstyre.
Vad jag ser nu är en klump folk som försöker hävda sig genom att i fråga sätta och försöka skjuta ner varje beslut piratpartiets ledning fattar och jag är hjärtligt trött på er.
Anledningen till att vi är ett anonymt kluster, är att vi inte skall ha någon prestige att vinna som personer på detta bloggprojekt. Vi tjänar inget på att ”hävda oss”, utan det vi skriver är vad vi tror är bäst för piratrörelsen. Det handlar inte om vad som är bäst för oss, utan vad som är bäst för ett piratparti som siktar på valbarhet i september.
Jag har varit medlem sedan våren 2006 och funktionär nästan lika länge. Just nu är det nästan hopplöst att engagera medlemmarna i någon slags valrörelse – allt verkar handla om eviga diskussioner om intern millimeterrättvisa.
Det här inlägget var nog det gnälligaste jag läst på länge. ”Diktatoriska idioter”? Verkligen?
Släpp greppet om sargen nu och gå ut och påverka människor. Om vi skall sitta på kammaren och kalla varandra för idioter, kan vi ju lika gärna lägga ner. Vi är pirater. Vi gör vad som måste göras, för att vi vet varför det måste göras. Vi litar och tror på varandra. Misstänksamhet och oginhet hör inte hemma här.
Hur många röster har du vunnit åt oss idag?
De diktatoriska idioterna vore resultatet av den hypotetiska situation där PP toppstyrs ännu mer än idag. Som vi påpekar redan i nästa rad lyckades partiet skrapa ihop en hyfsad riksdagsgrupp. Skäggklustret förespråkar inte personpåhopp mer än någon annan, men när det rör ospecifika, hypotetiska framtidspersonligheter måste det väl ändå finnas lite svängrum?
För övrigt är Skäggklustret inte bundet direkt till Piratpartiet, utan till piratrörelsen i stort. Som generell princip kan vi dock säga att det går att bygga intern organisation och arbeta utåt på samma gång. De två aktiviteterna är inte ömsesidigt uteslutande, kanske snarare tvärt om – många pirater skulle nog tappa orken att jobba externt om de inte kände att de kunde påverka partiet internt. Det var lite det som var hela poängen med inlägget.
Den hypotetiska disskusionen om ett ökat toppstyre är helt ointressanta om det inte finns något att styra över. Först fixar vi det sedan fixar vi styrningen. Se också:
http://www.theregister.co.uk/2010/04/19/how_bpi_and_stop43_won/
Vi skall in i riksdagen nu – annars hjälper inte den mest demokratiska organisationen i världen. Just nu är vi på typ 1% (om vi har tur) och vi behöver minst 4% sp släpp disskusionen till sedan så skall jag gärna ta den då.
Mvh
Fredrik Larsson
Ärligt talat – ett sådant här navelskådande intetsägande internpolitiskt principdiskuterande inlägg till och jag skriker.
Vi delar naturligtvis inte din tolkning av inlägget, utan tycker snarare, för att använda dina egna ord, att ”Mänskliga rättigheter och demokrati är centrala värden. Dessutom bör man kunna utkräva ansvar av folkvalda politiker.”
Om man på demokratiska grunder väljer representanter som ska verka för att organisationen lyckas med sitt huvudsyfte så finns det en klar poäng med att ge dem arbetsro. Visst är en form av uppoffring att släppa yttrandefriheten man har och inte välja varje chans man har att driva frågor som borde tas upp på kommande årsmöte, men det behövs om maskineriet ska fungera.
I grund och botten så handlar det om samma problem som gett upphov till uttrycket baksätesmoderering. Det blir inte bättre och mer kreativt klimat för att desto fler personer sitter säkert i sina skyttegravar och kontinuerligt ifrågasätter varje komma tecken som förtroendevalda skriver eller säger. Strider om milimeterrättvisa för att bevisa att beslutet borde vara anorlunda på senaste årsmötet är ett säkert sätt att göra att folk hoppar av. Toppstyrning kan gå överstyr åt andra hållet, men det ena felet ursäkar inte det andra.
Att kommentera partitoppars användning av skiljetecken är en sak, men att begära att partiet organiseras och byggs med demokratiska strukturer är inte orimligt. Visst är det som du säger, att man kan motarbeta centraliserad styrning så pass mycket att partiet handlingsförlamas och det är ju inte heller bra, men det är inte heller något vi anser oss ha förespråkat.
Det är svårt att inte generallisera om vi diskuterar hur stor den samlade ”org diskussions” biten är inom PP. Det är bra att du inte tycker att just du handlingsförlamat partiet…dock så litar jag mycket mer på omdömet för den mottagande parten dvs PL och styrelse. De behövs inte särskillt många medlemmar som kräver en kvart vardera för att all tid ska vara intecknad för centrala funktionärer. Min privata tid har inte räckt för att följa alla org diskussioner, än mindre engagera mig i dem. Jag anser alltså att generaliserande sett så har en gruppering av kritiker inom PP totalt handlingsförlamat partiet.
Du säger dig vilja motarbeta centraliserad styrning…det finns en utmärkt arena för det som är årsmötet. Det som hänt sedan EU-valet är väsentligen att en fraktion som aldrig vunnit stöd på något årsmötet har dränkt partiet med org diskussioner. Rent krasst är det ju så…vi har en fullt demokratisk organisation ala klassikt föreningsliv. Detta betyder explicit att vi inte har direktdemokrati eller att varenda gräsrot ska ha veto om vad de förtroende valda ska göra mellan årsmötena.
Hur mycket input ska då gräsrötter ha på partiets valkampanj? Mitt svar är att det beror på hur bra lagarbetare de är. Om varje jäkla sammanhang man möts faller in till att bli en org diskussion så är det hårda svaret att man ska ha nada input eftersom man i praktisk handling försöker få till redo på en fråga som borde tas på årsmötes nivå. Förtroende valda kommer älska att ta råd av en gräsrot som har roliga och kreativa idéer på hur vi ska vinna valet. Fast det krävs då att gräsroten kan fatta att org frågor är en årsmötesfråga…
Så, vad vinner PP mest på under tiden fram till valet: arbeta med organisationen eller försöka vinna valet? Tja, det är inte helt självklart. För att utveckla Projos tanke om partier som existerar för att politkerbroilerna inom dem skall bevara sin position i organisationen så kan man tänka att partiet som organisation blir mer av en stabil gammelpartikoloss ju mer organisationen förfinas, och i det avseendet vinner PP på mer internt organiserande.
Vad vinner PP:s sak på mest? Interna diskussioner till 2014 eller full fart mot riksdagen? Ja, det är en retorisk fråga. Den lägsta acceptabla nivå på demokratisk organisation man kan kräva för att stå i riksdagen och utan problem kunna försvara demokratin uppnådde ju PP redan till EU-valet. Att nu lägga energi på något annat än att att värva röster känns bara som trolleri eller grå-vampyrism (se copyriot för bestiarium).
Jag har känslan av att de som går så hårt igång på att Rick önskar bort allt tjafs gör det för att de inte gillar honom och skulle vlja att piratpartiet var något annat.. Jag kan förstå det, och jag respekterar viljan att stöpa om en organisation inifrån (=kapa den för sina egna syften), men för internets skull, gör det efter valet! Då finns det ju dessutom riktig makt att spela om, inte låtsas makt i en intresseförening för nördar som nu.
Skäggklustret förstår din oro för att Piratpartiets engagemang sugs ut av gråa vampyrer. Som en grupp människor som säger sig vilja kritisera piratrörelsen för sitt eget bästa inser vi rimligheten i att misstänkas för gråvampyrism (vi värjer oss dock från varje anklagelse om trolleri), och förstår att vår anonymitet inte nödvändigtvis gynnar oss i detta sammanhang. Vi vet emellertid inte hur vi skall kunna stilla din oro på annat sätt än att lova och försäkra att vi faktiskt är en del av piratrörelsen, sympatiserar med den, och vill dess bästa. På riktigt!
Kanske är det värt att påpeka att vi inte ägnar oss åt grundlös sågning, utan åt konstruktiv kritik. Det är inte orealistiska förväntningar vi har på piratrörelsen, och vi kommer i all möjlig mån att hålla oss till kritik som är så pass konstruktiv att vem som helst enkelt skall kunna ta den till sig. Det är dock väldigt intresseanta synpunkter du kommer med, och vi ber om att få återkomma med ett mer omfattande svar i form av ett blogginlägg.
Er kritik har såklart ett berättigande. Att säga ”kom med något bättre själv” anser jag dessutom vara ett yterligt fegt och ovärdigt sätt att desarmera kritik, men (typ, jag är inte rasit, men…): inlägget har karaktären av gnäll. Det är lite för enkelt att gå på ett uttalande man inte gillar och plocka isär det så att det får den som släppte det att framstå som en jubelidiot. Jag anser att det är fel att en partiledare säger att han inte vill höra någon kritik mot hans agerande, men jag tyker att det är skönt att höra en partiledare säga att nu är det dags att släppa allt och satsa mot valvonst. Varför hör ni det förra och jag det senare?
Calandrella for president.
Väl talat, skäggon! Det här är anledningen till varför jag, och de flesta pirater jag känner, inte engagerar sig i partiet längre. Piratpartiet har ingen chans i valet om man inte engagerar gräsrötterna. De var den enda anledningen till uppslutningen i förra valet, och FRA-rörelsen, och känns det inte som att man kan göra skillnad och påverka själv så låter man bli.
När blev PP en ”målet helgar medlen”-organisation? Citat som ”vad vinner PP mest på under tiden fram till valet” (Jesper), ”Hur många röster har du vunnit åt oss idag?” (Oldtimer) och ”Interndemokrati segar ner och tar resurser som kunde lagts på att locka människor till partiet” (Hanna S) visar tydligt att Partiet i sig självt upplevs viktigare än den ideologiska debatt och de rättviseproblem som låg till grund för att vi en gång bestämde oss för att starta ett parti.
Bra initiativ Skäggklustret. Men jag är orolig för att det är försent. Elden har slocknat, iaf för mig.
Glöm nu inte bort att piratpartiet inte är ett liberalt parti.
Piratpartiet är piratpartiet och vi har banne mig inte råd att förlora socialistiska, konservativa eller anarkistiska väljare på att de tror att piratpartiet är ett liberalt parti.
Att någon värdering är liberal betyder inte automatiskt att det är en piratvärdering och vice versa.
Jag vet att ni inte påstår det men retoriskt skapar ni den associationen.
Varför måste alltid ”Jag har rätt!” gå före ”Vi har rätt!”? Det första må vinna personlig prestige, men endast det andra vinner val.
@ Hanna: Ett mer toppstyrt parti, skulle bli en klon av de partier som redan existerar. Anledningen till att de stagnerat och står och stampar på samma plats, med karriärister som sätter den egna makten och plånboken före väljarna är exakt det som toppstyrning leder till.
Toppstyrning leder till nepotism och inkompetens, vilket vi bara allt för väl kan se på gammelpartierna.
Man måste ha toppstyre i någon grad, eftersom att låta alla komma till tals i varje beslut oavestt allvarlighetsgrad är systematiskt ohållbart.
Hur mycket toppstyre man är villig att acceptera beror på hur mycket förtroende man har för de på ”toppen”. Eftersom all makt korrumperar så bör vi inte ha totalt förtroende och därför är totalt toppstyre inte en bra ide.
Företag ser ut som dom gör eftersom lång tids ekonomisk darwinism visat att den strukturen får saker gjorda. PP är inte ett företag där ekonomisk vinst är den drivande faktorn, men vi vill få saker gjorda.
Med andra kriterier för ”vinst” att grunda beslut på (t.ex. att framgångsrikt driva PPs frågor med bra förankring i medlemmarna), och med medlemmarna som ”aktieägare” som kan avsätta styrelsemedlemmar vid misstroende (oerhört viktig punkt), så tror jag att det kan hittas en fungerande kompromiss mellan att alla får komma till tals och att saker faktiskt blir gjorda.
För övrigt stödjer jag Andreas G’s uttalande. Tänk team.
Anledningen till att piratrörelsen finns är ju att de nuvarande riksdagspartierna helt har glömt bort – eller bortser ifrån – att demokratiska beslut alltid bör vara underordnade individernas liberala rättigheter.
Samtidigt som att subsidiaritetetsprincipen bör gälla, så att besluten fattas på den nivå som i huvudsak berörs.